Slaveriet i Norden

Från metallcontainern hörs ett skramlande ljud och när jag tittar in i mörkret får jag ögonkontakt med ett smutsigt och skräckslaget ansikte, berättar insändarskribenten. FOTO:  PRIVAT

Från metallcontainern hörs ett skramlande ljud och när jag tittar in i mörkret får jag ögonkontakt med ett smutsigt och skräckslaget ansikte, berättar insändarskribenten. FOTO: PRIVAT

Foto: Fotograf saknas!

Övrigt2018-03-14 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Samhälle Det ni ser på bilden är inte vilken container som helst. Det är fredag morgon, klockan är 07:30 och platsen är återvinningsstationen i Oppeby.

Ett stenkast från mitt trygga, varma hem och mina barns fantastiska skola.

På väg till jobbet tar jag svängen förbi returstationen. Från metallcontainern hörs ett skramlande ljud och när jag tittar in i mörkret får jag ögonkontakt med ett smutsigt och skräckslaget ansikte.

Jag hälsar artigt och lägger märke till en bil som står och går på tomgång strax intill. I bilen sitter en person och ­röker.

På ett ögonblick färdas jag 684 år tillbaka i tiden. Till året innan kung Magnus Eriksson avskaffade det nordiska slaveriet. Det är svindlande och jag skulle vilja gripa in, men inser att det är förenat med livsfara.

Samma livsfara som hoten mot våra moderna demokratiska principer utgör om inte samhället agerar och anstränger sig för att vidmakthålla det rättssamhälle vi lever och ­verkar i.

Det samhälle som vi alla är, och ska kunna vara, en del av.

Nyköpingsbo

Läs mer om