Torget 2015 tappade näringsidkaren i ”Gamla Arbetarboden” 30% av försäljningen när rondellen byggdes.
2018 har samma näringsidkare tappat 60% av försäljningen när ”Böntorget” anlades
När champagnekorkarna invigningsflyger, talen klingar av, statyerna beundras, kranarna till springvattnen öppnas och alla leverop, duskålar, tack och snörklippningar verkställs är det dags att leverera bokslutet:
Har Nyköpings kommun skött sig bättre den här gången? Svaret är enkelt: Nä.
Med sömngångaraktig säkerhet har Nyköpings kommun och dess projektledning begått precis samma fel som 2015, fast fler och värre….
Värst är, som vanligt, bristen på kommunikation och information samt oförmågan att lyssna.
Kunderna har under flera månader avskräckts från att ta sig till butiken med tunga entreprenadmaskiner snurrande runt benen och ett tag via en snitslad gångväg över bakgårdarna från ”Indiska”.
Praliner med stendamm på har inte attraherat kundkretsen som ratat glass med grusfyllning. Kunderna har inte lockats att spela Plockepinn med sina liv för att komma in och ut ur butiken.
Enda säkra kortet när Nyköpings kommun anläggningsjobbar i City är det mesta som sägs inte gäller. Bygget börjar inte enligt plan; bygget slutar inte enligt plan, bygget kostar mer än budgeterat och minst en näringsidkare knäcks.
Missarna överglänser varandra:
Kaffeservering, enligt kommunens egna millimeternogranna och detaljerade anvisningar, kan inte bedrivas på torget.
Ingenting hindrar cyklisterna att fara fram precis utanför trapporna till Gamla Arbetarboden fast arkitekten tänkt att de inte skulle cykla där…..
Hur blir det så här tokigt och illa?
Ett stelbent, svårdefinierat och ”klöddigt” kommunalt styrsystem öppnar upp för toppstyrning, men också för tjänstemannavälde allt med sammantaget långa ordervägar och bristande ansvarsfördelning.
Den politiska kontrollen av utförande försvinner i irrgångarna och risken är att tjänstemän ”arbetar på egen hand”.
Fram för en ny företagsvänlig regim i Nyköping.
Christer Carmonius gottegris och ostälskare