Svar I Per Karlstens inlägg den 3 juli samt Torbjörn Anderssons inlägg den 18 juli ställs frågor kring användningen av bekämpningsmedel i sörmländskt jordbruk. Att beskriva konventionella Sörmländska lantbrukare som ”gift-producenter” känns orättvist.
Svenskt jordbruk hör till gruppen av länder som använder minst bekämpningsmedel i produktionen. Dessutom ställs mycket höga krav på användaren samt under vilka förutsättningar bekämpningsmedel får användas. Samtliga bekämpningsmedel som används går igenom en rigorös process för att få ett godkännande. Godkännandet går hela vägen genom EU-kommissionen till den svenska kemikalieinspektionen. En produkt blir inte godkänd om den inte kan bevisas vara säker ur ett hälsoperspektiv inklusive resthalter i mat eller om den har negativ effekt på miljön.
De bekämpningsmedel som används idag är inte bredverkande gifter utan har en specifik påverkan på t.ex. proteinsyntesen i de specifika ogräs som avses att bekämpa, riskerna för den omkringliggande miljön är således små. Växtskyddsmedel kan liknas vid de mediciner som vi själva använder, med skillnaden att vid godkännandet av mediciner tas ingen hänsyn till hur de påverkar miljön.
Att plantorna som odlas är genmanipulerade är direkt fel. Odling av GMO-växter är inte tillåtet inom EU. Dock skulle tekniken, rätt använd, faktiskt kunna minska behovet av bekämpningsmedel.
Precis som Karlsten antyder finns en begreppsförvirring kring olika märkningar i handeln. Vad som läggs in i närproducerat är individuellt då det inte finns någon klar definition av begreppet.
För mig är det viktigaste att det är producerat inom landets gränser, konventionellt eller ekologiskt. Då vet jag att det är producerat med minimal användning av godkända bekämpningsmedel eller antibiotika medan importerad mat innebär en större risk för höga resthalter av bekämpningsmedel (som inte är godkända i Sverige) eller risk för antibiotika-resistenta bakterier.
Johan Lagerholm, agronom vice ordf LRF Södermanland