VÅRD Tandvården är orimligt dyr för oss patienter, och fördelas orättvist. I genomsnitt betalar vi 64 procent av våra tandvårdskostnader. Detta kan jämföras med primärvården där patientavgifter motsvarar 2 procent av kostnaden. Tandvården har heller inga etiska regler, som att den med störst behov ska prioriteras först.
Att tänderna är en del av kroppen håller nog de flesta med om, men att ändra systemet skulle kosta. Idag betalar vi 16 miljarder ur egen ficka. Därför finns ett starkt politiskt motstånd.
Men värre än den höga andelen egenfinansiering är att systemet vi har idag inte leder till vård efter behov. Snarare tvärtom. Många drabbas orimligt hårt. Försök har gjorts många gånger att minska den ekonomiska bördan för dem med sämst tandhälsa, men vi vet fortfarande väldigt lite om hur väl dessa kompletterande tandvårdsstöd fungerar i praktiken.
Ännu mindre vet vi hur stöden fungerar för dem vars läkemedel eller sjukdom orsakar tandproblem och personer vars funktionsnedsättning gör det svårt att borsta tänderna eller känna när man har matrester kvar på tänderna. Samma sak gäller för dem som har haft långa perioder av allvarlig psykisk ohälsa och då inte tagit hand om sina tänder.
Många har, efter långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, mycket liten kontantmarginal och gränserna för subventionerad tandvård är för många helt enkelt alldeles för höga.
Det är dags att regeringen ger den kommande tandvårdsutredningen i uppdrag att se hur vi kan få även tandvård efter behov.
Siffror från Sveriges Kommuner och Landsting visar att patientavgifterna i primärvården är 1,4 miljarder och totalkostnaden för primärvården uppgår till 63 miljarder. Totalomsättningen för tandvården är 9 miljarder kronor, visar siffror från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, varav landstingen betalar 4 miljarder och staten betalar 5 miljarder. Resterande 16 miljarder betalar vi privatpersoner.
Lars Ohly ordförande Funktionsrätt Sverige Helge Andersson ordförande Handikappföreningarna Sörmland