Tornedaling: ”Förstå varför Brandkärrsbarnen pratar somaliska”

Läser reportaget med rubriken ”Hetsig stämning under medborgardialog” i SN torsdagen den 21 juni och förskräcks, får negativa tankar och känslor när jag läser under ”Utdrag ur rapporten...” följande: ”Lekspråket på förskolan är somaliska. Det pedagogiska uppdraget hotas och personal har ingen insyn i leken.”

Foto: Fotograf saknas!

Övrigt2018-06-22 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Varför får jag dessa reaktioner?

Jo, jag, min familj och mina släktingar har råkat ut för just dessa reaktioner från myndigheternas sida. Jag kommer från meänkielitrakter, från den del av Sverige som har varit finsktalande och där var under första halvan av 1900-talet den statliga politiken att befolkningen skulle lämna sitt modersmål meänkieli och sin kultur. Detta ”arbete” gjordes med alla medel från samhällets sida. I skolan fick man inte tala ­meänkieli, inte ens på rasterna. Gjorde man det så straffades man, oftast med aga. All undervisning skedde på ­svenska från första stund och i vissa klasser var det få, om ens ­någon som förstod vad som sades.

Jag trodde att vi hade kommit längre i vårt samhälle än vad de ovan citerade raderna­ om lekspråket indikerar. Att vi hade lärt oss av de misstag som har skett i gången tid. Gör inte om samma misstag med dagens människor.

Självklart skall barnen i förskolan kunna kommunicera med sitt naturliga modersmål. Det som skall göras är att förskolan skall anställa och jobba in personer som talar barnens språk och svenska. Den vägen skall barnen sedan slussas in i det svenska samhället och i det svenska språket. Barnen måste känna samhörighet med föräldrarnas kultur och med den svenska kulturen. Det är den enda vägen för att en människa skall känna sig hel.

Stolt lantalainen/tornedalning och svensk

Läs mer om