Penningväsen Nödmynt är mynt av relativt billigt, lätt, överkomligt material, som utgivits under krigstid eller liknande tillfällen för att under viss begränsad tid ersätta verkliga mynt. Senast Sverige hade nödmynt var under Karl XII:s senaste regeringsår, således under början av 1700-talet.
Sveriges för närvarande ombesjungna välstånd bör ha mynt och penningväsen som kan respekteras av medborgarna och omvärlden. De nya mynten, om man kan kalla dem så, som infördes förra året, kan man inte ta på allvar.
Ett skämt, ett dåligt sådant. Och svårt att känna igen de olika valörerna.
Affärer och banker är i dag obenägna att hantera mynt, ett steg tillbaka i samhället.
Det är inte möjligt att plötsligt hugga av normal penninghantering. Kreditkort och betalkort underlättar transaktioner, och behövs givetvis, men pengar/mynt behövs också, tillsammans med sedlar.
De nuvarande nödmynten kan möjligen förklaras av det urholkade penningvärdet. Priser på varor och tjänster har på några år mångdubblats i vissa fall tiofaldigats. En sådan situation skulle i många länder föranleda en devalvering.
I Sverige kan man helt enkelt ta bort en nolla och på det sättet få en rimligare bild.
En devalvering är naturligtvis inte god reklam för Sverige, men nödmynten är kanske värre. Låt oss ta nya tag och resa oss i en värld som på många sätt är problematisk.
Carl Gustaf Wennerholm, Trosa