Utbildning Varje år i början på den fagra månaden juni utbryter total eufori och glädjefnatt bland de så kallade studenterna. Vad denna eskalerande företeelse beror på kan man ju spekulera i och många sansade människor gör det. Min teori är att euforin beror på att ungdomarna upptäcker att de för evigt kan lämna västvärldens sämsta skola och gå vidare i livet och aldrig mer behöva ha göra med skolminister Gustav Fridolin och hans skapelse.
Vid genomläsning av SN:s studentbilaga kan man också läsa om en underlighet: ett stipendium har utdelats ”för bästa närvaro”. Ursäkta, men ska man inte närvara i skolan eller är skolplikten borttagen av Fridolf?
Efter en ovetenskaplig enkätundersökning (dock något seriösare och mer trovärdig än nutidens väljarbarometrar) kan jag kan statera att jag är inte ensam om funderingen: vart ska det ta vägen. Kommer det kanske att utdelas ett stipendium till den mest infernaliska och utstuderad mobbningen?
Efter ovanstående funderingar, får vi önska all lycka till ungdomarna.
Gustafsson