Krisberedskap Boverket har beslutat att förbjuda installationer av vedspisar. Ett beslut som inte berör särskilt många kan man tycka och knappast värt att strida mot.
Erik Bengtzboe skrev en bra insändare i måndagens SN om att samhället i allt större utsträckning efterfrågar ett ökat kristänkande hos medborgarna, samtidigt som Boverket genom beslutet att förbjuda vedspisar går i motsatt riktning. Allvarliga kriser för livsuppehållandet kan uppkomma av många orsaker.
Erik Bengtzboe lyfter i sin insändare fram säkerhetsläget i vår omgivning. Jag vill emellertid lyfta fram en mer vardaglig krissituation där vedspisen hade sitt berättigande och som inträffat i närtid; stormen Gudrun. Stormen Gudrun drabbade södra och mellersta Småland och norra Skåne hårt. Det är delar av vårt land där många bor relativt ensligt och det är långt mellan husen. Många av de tusentals som bodde i detta område var avskurna från omvärlden av 300 miljoner kubikmeter vindfällda träd, och de var det i många veckor. De som drabbades värst var utan el i mer än sex veckor. Vedspisen för dem var helt livsavgörande.
Bor man på landet är man ofta medveten om risken att under lång tid vara utan el. Sverige är ett stort land och det är stora områden som har ett sårbart elnät. Så har det varit tidigare och så är det än idag. Bygger man nytt hus på landsbygden, installeras inte sällan också en vedspis i köket. Inte för att samhället uppmanar till ökat kristänkande, utan för insikten att bor man några kilometer utanför en tätort drabbas man av kortare eller längre elavbrott ett antal gånger per år.
Göran Hult