Fyra år till. Tittar man på toppnamnen i de olika partierna går det att sammanfatta det hela med Arnold Schwartzeneggers gamla valslogan när han ville bli omvald som guvernör. Förstanamnet är oförändrat hos många av partierna, däribland Socialdemokraterna där kommunstyrelsens ordförande Catharina Fredriksson får sitt partis förtroende.
– Jag fick frågan om jag ville stå till förfogande och tackade ja till nomineringen. Det är hedrande och roligt och aldrig någon tvekan för min del att jag vill köra vidare, säger hon.
Till förstanamn på Vänsterpartiets kommunlista valdes deras nuvarande gruppledare Patrik Renfors.
– Jag är enormt ödmjuk inför att väljas till förstaplatsen på listan. Vi är dock ett lag som tillsammans kommer att kämpa för ett ekonomiskt Oxelösund för alla, inte bara för några få. Vi kommer tillsammans jobba hårt för en jämställd och jämlik kommun, säger Patrik Renfors.
Oppositionsrådet Dag Bergentoft toppar Moderaternas valsedel för tredje mandatperioden i rad.
– Jag är stolt, glad och taggad att få förtroendet att toppa listan till kommunfullmäktige. Det kommer att krävas hårt arbete vilket hela laget är beredda att lägga ned för att vinna väljarnas förtroende till höstens val. Valsedeln består av både nya personer och de med erfarenhet. En bra mix, säger han.
Många av de som varit de mest tongivande namnen i sina respektive partier under mandatperioden står återigen högst upp på listorna till valet i september. Catharina Fredriksson tycker att det både finns styrkor och problem med det.
– Det är många som fortsatt är med, det är ganska oföränderligt. Jag tror att de politiska partierna har ett jobb att göra att få in nya människor i politiken och skola in dem så att de är redo att ta över när vi lämnar. Det här behöver alla partier jobba med, både förnyelse och föryngring, säger hon.
– Sedan är naturligtvis erfarenhet viktigt också, att ha stabilitet i styret i kommunen. På det sättet känns det ganska tryggt att det finns en kontinuitet här, fortsätter Fredriksson.
Det finns förstås några undantag där inte toppnamnen är desamma. Sverigedemokraterna är det tydligaste exemplet – där finns det bara nya namn på hela listan– vilket inte är så konstigt. Då alla de ledamöter som valdes in 2014 har avgått och lämnat tomma stolar efter sig, är alla namn nya.