Klimatet Några tankar utifrån SVT:s Vetenskapens värld.
Ingen kan längre säga att det inte finns någon klimatkris, eller att man inte vet om det som händer med isar och hav beror på miljön.
Tusentals forskare och forskningsresultat visar på att de är sant.
Det handlar om koldioxid, således kol som frigörs när man hugger ner skogar som annars drar åt sig kolet och binder det i jord och rot.
Plöjning och harvning inklusive stora skogsmaskiner som river upp marken gör att koldioxiden också frigörs.
Man kan ju bara tänka tanken vad som händer vid damm- och gruvdriftsbygge.
Uppepå detta finns det fullt synliga: avgaser från bilar och flyg i ur och skur, i alla väder från fossila bränslen som i framtiden måste upphöra att användas senast 2045 för att rädda miljön.
Isbrytningen, så kallad kalvning, sker nu när vi har fått ett varmare klimat både i atmosfär och i haven. Effekten blir dubbel då atmosfären värmer isen uppifrån och vattnet i haven värmer upp isen under isblocken.
Vi har redan vad man kan tycka en ”ynka” grads höjning, men som redan renderar i katastrofala följder av is som smälter.
Stoppas inte detta kommer landhöjningen i framtiden bli sju meter på Grönland och 60 meter på Antarktis, där det således smälter fortast.
Visserligen har havsnivån för mycket länge sedan varit sex sju meter högre. Men då fanns inte dagens civilisation. Om havsnivån höjs med sju meter påverkar det, tänk bara tanken, 1/3 av jordens befolkning! 70% av jordens största städer ligger i dag på mellan en till tre meter över havsytan.
I USA i Norfolk, har den redan höjts med 45 centimeter.
Varmare hav ger även fler stormar och orkaner. 50% av korallreven har dött sedan 1950- talet då vi mera började använda oss av fossila bränslen. Idag utgör de 80% av vår användning på 2000- talet.
2050 är korallerna helt döda om inget görs. Då är också haven döda!
Vad göra då? Vad är då alternativen?
1. Att göra ingenting.
2. Att anpassa.
3. Att agera nu.
Nummer 3 om vi ska överleva. Och det vill vi ju! Forskning pågår för fullt. Och det kommer alternativ.
Dra i dina strån du oxå!
Christel Flinkenberg