Integration Annika Clemens skriver i en artikel i SN att de ”Ensamkommande kan tvingas flytta från Nyköping” då de fyllt 18 år. Ett litet förtydligande: det är inte bara nu som de unga fyller 18 år. Det är redan många som gjort det.
Och var har de hamnat, om de inte flyttat till ett vuxenboende, oftast uppåt landet? Inte nog med att de blir 18 år, de förlorar sin gode man och socialtjänsten har inget ansvar för dem.
Följer de regelverket för Migrationsverket förlorar de ju allt som gett dem en liten trygghet, skola, idrottsförening, kompisar, lärare, och annan skolpersonal som hjälpt till för att ge ett normalt liv i en onormal situation.
Var finns de nu, de som väntar på besked, om de får stanna eller bli deporterade? Jo, i frivilliga familjehem, som upplåter sitt hem för dessa ungdomar, som lever ett liv som ingen vill hamna i. Jag har tre pojkar boende hos mig. Den första och jag kan fira ettårsjubileum om fyra dagar. De andra två har kommit under årets lopp.
Ungdomarna har en dagsersättning på 71 kronor eller 61 kronor om dagen. De kronorna ska räcka till allting. Självklart bor de hyresfritt hos mig och handlar sin mat och tillagar den.
Jag vet att Nyköpings kommun fick 3,7 miljoner kronor förra året. I år 1,3 miljoner för att hjälpa +18-åringarna. Jag har varit i kontakt med tjänstemän och politiker i den kommun de unga är placerade, Nyköping. Enligt alla har pengarna gått till rätt ställe för att hjälpa de som är 18 år fyllda eller uppskrivna i ålder.
Vad för samhälle har vi, då frivillighet ska låta dessa leva ett drägligt liv i väntan?
Jag, en snart 80-årig kvinna, som har förmånen att äga ett hus, kan inte bara stå och se på när unga människor som getts hopp ska behandlas på det här viset, även om jag bor i Oxelösund.
Och jag är inte ensam om att ha upplåtit hjärta och rum. Vi är många frivilliga familjehem!
Sinikka Famme