Politik Tyvärr är det inte bara hos majoriteten som samtalsnivån är låg (angående en insändare i SN 3/4). Det är den rätt allmänt hos politiker, och inte bara där.
Men vi kan börja med politiker av en annan färg:
”Egentligen ska man inte förvånas över Gnestamajoritetens agerande i skolfrågan. Två betongkramande partier – det ena har tappat sin demokratiska folkrörelseanknytning och det andra har återgått till sin aristokratiska hållning!”.
Hög nivå på det här citatet?
Obs: Jag tog bara ett citat ur högen ifrån de olika partibloggar som finns på SN.
Det finns inte nån, förutom kanske V:s bloggar, som håller en nivå över sandlådan, men även de misslyckas totalt om man läser på andra ställen. För att nu inte nämna rubriksättare som hela tiden letar en ”vinkel”, eller du och jag i våra dagliga kommentarer: ”Jag haaaaaatar ditten eller datten”, ”politiker försöker baaaaara sko sig...”, ”det vet man väl hur sådana där är...”
Väldigt hög nivå på ovanstående?
Faktum är att en moderat faktiskt kan (tro det eller ej) komma med ett förslag som borde kunna tilltala vem som helst, oavsett partifärg, likväl som faktiskt de med hjärtat till vänster också kan det. Att inte kunna erkänna detta och ta till sig detta tyder på en infantilism som jag faktiskt inte vill tro är kännetecknande för varken våra politiker eller folk i allmänhet.
Nej, vad jag vill se, om vi nu tar politiker som exempel, är personer som kan erkänna att den som inte har samma färg som dem själva faktiskt också kan ha rätt och stötta ett bra förslag, bara för att det är ett bra förslag.
Jag vill se medborgare som själva försöker göra något och som inte bara gnäller.
Jag vill se folk som inte tror alla andra om ont, utan som faktiskt kan se att den andra hade goda intentioner, men kanske inte såg allt klart från början utan kan behöva lite konstruktiv kritik.
Jag börjar bli väldigt trött på den svenska välfärdsmänniskan!
LasseT