Kommer du ihåg när man kunde få ett jobb utan att ha gymnasieexamen? Själv växte jag upp innan nioårig grundskola infördes. I Sala infördes dock ett frivilligt åttonde läsår, med inriktning på yrkeskunskap. Två linjer fanns, en med verkstadsinriktning och en med kontorsinriktning, maskinskrivning, stenografi och bokföring, och jag valde den senare. Vid femtonårsåldern fick jag arbete på Anders Diös kontor i Sala. Där arbetade jag som kontorspojke under tre år.
Efter detta lyckades jag få plats på ASEA:s Industriskola, mycket på grund av att jag på fritiden läst fysik, kemi och matematik per korrespondens på Hermods. Under första året lyckades jag tjata mig till att få en egen linje, på ASEA:s atomlaboratorium.
Under de tre år som skolan varade "pluggade" man varannan vecka och varannan var man på verkstäder, eller som jag, på laboratoriet. Man bodde på elevhem, fick mat och boende gratis plus en liten lön, men tillräckligt för att klara sig bra. Med Västerås åtta biografer fanns kvällsnöjen och pengar nog för ett restaurangbesök ibland och några "Gröna hissen", som var populära då.
Det svenska skolsystemet i dag saknar fler lärlingsutbildningar, alltså yrkesinriktade utbildningar. Därför är ungdomsarbetslösheten skyhög i Sverige. I Tyskland är dessa yrkesutbildningar vanligare och ungdomsarbetslösheten långt lägre än i Sverige.
Eftersom min syster bor i Tyskland hör jag ofta hur hennes barn och barnbarn alla har gått eller går på sådana utbildningar. Man arbetar och lär sig och får det yrke man valt, men naturligtvis har man inte samma lön under utbildningen som när man är färdigutbildad.
I Sverige skulle LO kräva full lön för arbetet man utför under utbildningen, då man ju jobbar, men det är orimligt att kräva samma lön för en kvalificerad arbetare som för en som lär sig. Därför fortsätter arbetslösheten bland ungdomar att öka och för de som inte kvalificerat sig för gymnasiet är situationen omöjlig, och även med fullgjord gymnasieutbildning är det inte säkert att man får jobb.
Så sjung om studentens lyckliga dar och hoppas på det bästa.
För mig blev det efter lumpen 43 år på brukets laboratorium, och sedan pension, efter 50 års arbete.
Ulf R Johansson