Influensan härjar som aldrig förr känns det som. Det fåtal som är friska på redaktionen får slita extra hårt för att få fram nyheter.
Men när jag torkar svetten ur pannan tänker jag att det ändå kunde vara värre. Inte för att medieläget i Sverige inte är allvarligt, med uppsagda journalister och nedlagda lokalredaktioner runt om i landet (senast hörde vi om sju redaktionella tjänster som ska bort på vår granntidning LT i Södertälje). Det är allvarligt för demokratin när allt färre personer granskar makten. Samtidigt ökar antalet informatörer och PR-anställda i nästan samma takt som antalet anställda journalister minskar.
Men visst kunde det vara ännu värre. På internationella journalist-organisationen IFJ:s sajt läser jag att 22 journalister har dödats i världen bara under årets första 75 dagar. Värst är det i Afghanistan, men även Irak, Mexiko, Pakistan och Jemen är extremt osäkra platser för journalister att verka i. Och i Turkiet, som förhandlar som bäst om EU-medlemskap, stormade polisen den regeringskritiska tidningen Zamans redaktion med tårgas förra veckan.
Hoten mot den granskande journalistiken måste tas på allvar i hela världen. Och jag vet, det är futtigt i sammanhanget, men om bara influensorna ville ge med sig skulle det blir lite lättare att göra det här hemma.