Det är så vackert, svarar kollegan som sitter mitt emot mig på frågan om varför hon är så sucked på tv-programmet "Bonde söker fru" som hade säsongspremiär i onsdags. Själv har jag svårt att det vackra bonde-såpan som nu går in i den nionde (!) säsongen.
Vackert är däremot det sista samtalet mellan den Nyzeeländska bergsklättraren Rob Hall och hans fru Jan Arnold minuterna innan han går sin egen död till mötes strax under toppen av Mount Everest den 11 maj 1996.
Oh no. Ska hon börja tjata om det där berget igen, tänker ni som känner mig. Oh yes, det tänker jag. Anledningen är såklart biofilmen "Everest" som har Sverigepremiär i kväll och som bygger på den ödesdigra olyckan på Everest 1996 då en kraftig storm i kombination med en rad felaktiga beslut ledde till att 15 personer omkom under loppet av några dygn. Bland de som dog fanns expeditionsledarna Rob Hall och Scott Fischer, två mycket erfarna klättrare. Rob Hall var känd som en förnuftig bergsguide men den här dagen struntade han i att hans expedition var försenad till toppen. Ett misstag som kostade både honom och andra livet. Fast på Sydtoppen på 8700 meters höjd ringde han sin gravida fru Jan från en satellittelefon och inledde samtalet med "Hi my sweetheart".
SN:s recensent ger "Everest" en ynka tvåa i betyg med motiveringen att det är ett så stort persongalleri med i filmen som är "dolda bakom lager på lager av funktionsmaterial" att det blir svårt att hålla reda på vem som är vem.
Själv känner jag att äntligen kommer mina nördkunskaper om Everest till nytta då jag har stenkoll på de flesta av huvudkaraktärerna som befann sig på berget under katastrofdygnen. Ta bara ryske bergsklättraren Anatoli Boukreev, han ingick i Scott Fishers expedition och när olyckan var ett faktum lyckades han rädda livet på tre bergsklättrare genom att typ bära ner dom på ryggen. Boukreev överlevde katastrofen men omkom året efter på toppen av Mount Everest närmaste granne Annapurna. Jag hade förresten Anatoli Boukreev som lösenord till olika inloggningsprylar under en tid.
Nej, vår recensent har uppenbarligen inte förstått storheten med den här filmen. Jag ger den en femma osedd och hoppas få gråta riktigt i kväll. I synnerhet när Rob Hall avslutar samtalet till sin fru med meningen: "Sleep well, my sweetheart. Please don't worry too much."