Innan jag ska fotografera något gillar jag – precis som så många andra – att titta på vad andra gjort innan mig. Dels för att få inspiration men också för att se vad jag inte vill ta för bilder. Häromdagen skulle jag fotografera en 16 dagar gammal bebis. Som vanligt fyllde jag på kaffemuggen och satte mig och surfade in på en vanlig söksajt för att få min dos av inspiration och idéer och blev förfärad.
Det är tämligen intressant hur folk väljer att porträttera barn. Speciellt väldigt små barn. Det är barn i och på pumpor, bebisar i alla möjliga poser, man undrar om de fått något lugnande för att de ska vara still i de olika positionerna.
Många, men inte alla förstås, verkar snarare porträttera små barn som accessoarer. Personligen anser jag att man ska porträttera barn för vad de är, små människor. Som fotograf ska man visa dem samma respekt och hänsyn som vem som helst som man porträtterar.
Lugnande nog kunde jag sakta men säkert börja urskilja att det dokumentära tänket som de senaste åren präglat och blivit hypat inom bröllopsfotograferingen även smittat av sig på porträtteringen av barn.
Glädjande för en fotograf som mig som har bägge fötterna i den dokumentära fåran.