Nere i en sjöbod i Näverkvarn fanns den, en gammal kajak i trä med duk över fördäcket. Egentligen var det ju inte jag som skulle ha kanoten, men jag hämtade den ändå. Kan jag på något sätt se till att folk kommer ut på vattnet och samtidigt få motion och naturupplevelser – så varför inte.
Säljaren var en erfaren paddlare som var på vippen att kvala in till OS för många herrans år sedan. Han fick nästan en tår i ögat när han skiljdes från kajaken och var noga med att den spändes fast på takräcket enligt konstens alla regler. Han skickade med några paddelhistorier och goda råd på vägen om underhåll och förbättringar. Glasfiberväv här, lite olja där och några tejpbitar på det.
En paddlare som hjälper en paddlare som hjälper en paddlare.
Strax innan Jönåker stannade jag till för att se om kanoten låg där den skulle. Det tog under en minut innan en man och en kvinna tittade ut ur ett av husen som ligger längs med vägen
"Vilken klenod! Den måste du vara försiktig med!" utbrast de och erbjöd sig att låna ut sina kanotbågar till takräcket för att minimera risken att kajaken skulle förvandlas till kaffeved i någon snäv kurva.
De var inbitna kanotister – och på taket hade jag biljetten rakt in i deras subkultur.
peter.alexis@sn.se 0155-767 97