David Isaaks ofrihet är vår

I dag har det gått tio år sedan journalisten Dawit Isaak greps en tidig morgon i sitt hem i eritreanska huvudstaden Asmara. Tidigare samma år hade han åkt från sina barn och sin fru hemma i svenska Lerum för att delta i det som verkade vara en demokratisering av det ganska nyligen självständiga Eritrea. I den fria pressen som började växa fram publicerades oppositionella politikers åsikter.

Men på hösten blev det tvärstopp för den demokratisering som många hade hoppats på. De oppositionella politikerna greps liksom flera ledande journalister för den fria pressen. Bland dem Dawit Isaak.
Trots att tio år har gått har ingen av dem anklagats formellt eller fått någon rättvis rättegång.
Dawit Isaak sitter fortfarande fängslad för det han skrev. Vad svenska UD faktiskt gör är inte lätt att veta, men man kan konstatera att den tysta diplomatin inte har gett något resultat. Samtidigt har EU länge gett bistånd till Eritrea utan villkor. Och Eritrea ignorerar Dawit Isaaks svenska medborgarskap.

Här i Sörmland är vi långt borta från Eritrea både geografiskt och i graden av pressfrihet. De hinder vi stöter på här i form av enstaka hot mot yttrandefriheten – offentligt anlitade PR-konsulter för att misstänkliggöra granskande journalister, chefer som skäller ut personal som har uttalat sig i tidningen och tjänstemän som gömmer undan inkommande post – framstår visserligen som nulliteter jämfört med vad diktaturernas journalister kämpar mot. Men de är väl så viktigt att kämpa mot dagligen – inte minst för att hedra dem som riskerar sitt liv för demokrati och pressfrihet.

I Sörmland finns det ett antal personer med rötter i Eritrea. Men när SN bett att få höra deras uppfattning om situationen i deras hemland och om svenska regeringens agerande i Dawit Isaaks fall, har vi haft mycket svårt att hitta någon som vågat ta till orda. Rädslan för repressalier mot anhöriga har varit alltför stark.
Det visar hur nära förknippad yttrandefrihetens villkor i andra delar av världen är med yttrandefriheten i Sverige. Dawit Isaaks yttrandefrihet är också vår.
Yttrandefrihet kan bara försvaras genom att tillämpa den - lokalt, nationellt och internationellt. Därför får vi aldrig glömma Dawit Isaak. Hans sak är oskiljaktig från de friheter vi försvarar på hemmaplan.

Annika Clemens
ordförande för journalistklubben på SN

Göran Carstorp
chefredaktör och ansvarig utgivare