Vi sitter hopklämda i en totalt överlastad bil. Jag och stora delar av den friluftsfrämjargrupp jag var med i för många år sedan. Vi har varit ute på ett av alla äventyr i naturen, det är vår och förändring i luften. Jag är på väg bort. Ska börja studera, lämna den trygga hemtrakten för att bege mig ut i världen. De andra stannar kvar och det blir som det blir när man är uppväxt i en landsbygd där alla känner varandra. Förr eller senare splittras man.
Då var det naturligt att det var jag som skulle ge mig iväg. Så speciellt långt kom jag dock inte, även om Jönköping kan vara tillräckligt exotiskt.
Nu ramlar det då och då in livstecken från dem jag satt fastkilad mellan i den där gamla risiga Volvon. En av dem sitter och guppar i en segelbåt i Västindien. Lite oklart vid vilken ö och så har det varit de senaste åren.
En annan tog avsked med besked. Gick ut i radio och tv och förklarade att han skulle sticka för gott och aldrig komma tillbaka. I alla fall inte till ekorrhjulet med alla invanda rutiner. Senaste livstecknet kom från en bondgård i Australien.
Och jag, jag hamnade återigen i Nyköping. Men det kan vara tillräckligt äventyrligt det också.