Och det passar ju bra att ta tåget till ett toppmöte som handlar om klimatet. Det måste väl Europas politiker ha sett till att det går smidigt. Kanske extrainsatta tåg under toppmötet i december när så många av Europas ledare och tjänstemän ska ta sig till Paris för förhandlingar. Och andra också för den delen, men det är klart att det är svårare att låta bli flyget om man kommer från Kina eller USA.
Men inom Europa borde det ju redan gå smidiga tågförbindelser, med tanke på hur många politiker och tjänstemän som veckopendlar från sina hemländer till Bryssel och Strasbourg. Självklart finns bekväma, lättbokade tågresor till rimliga priser.
Nej, det trodde inte ens jag på. Jag visste att det var krångligt att boka, särskilt sedan SJ har tagit bort sin utlandstjänst och man nu måste vända sig till en resebyrå. Ja, de finns faktiskt kvar, några av dem. Som ett minne från 1900-talet får man stå och vänta ett bra tag innan man blir betjänad av en livs levande människa. För i tågens värld, i alla fall om man ska resa utanför Sveriges gränser, kan man inte boka själv via nätet, utan måste få hjälp av en människa och betala extra service-avgift.
När det väl var min tur där på resebyrån stod jag på mig och insisterade på att interrail visst finns kvar när mannen bakom disken såg frågande på mig. Men när han hade letat i datorn efter möjliga förbindelser till Paris och till sist konstaterat att det är minst fyra byten som gäller, minst ett dygns resa, inga nattåg utan en tre-timmars-väntan i Köln mitt i natten, började min entusiasm för tågen svalna.
De har nog dragit in det, trodde resebyråexpediten. "Det är flyget som gäller nu."
Och så får det bli. I december flyger jag till Paris. Tillsammans med 40 000 andra personer som ska delta på mötet om hur vi ska lyckas rädda framtidens klimat.