Jag äger en lägenhet. I den lägenheten bor jag, min sambo och vårt gemensamma barn.
Ända sedan jag flyttade in för fem år sedan har mäklarna gjort sitt bästa för att få mig att flytta ut igen.
Men sedan min sambo flyttade in, två år senare, har mäklarna slutat höra av sig.
Till mig alltså.
Numera är det min kära sambo som får all reklam, min sambo som blir erbjuden gratis värdering av mina knappa 50 kvadratmeter.
Konstigt tycker jag, eftersom han inte investerat en spänn. Konstigt eftersom han inte ens är medlem i bostadsrättsföreningen. Men det är väl så det är, kvinna som gängar sig med man blir livegen. Ej kapabel att ta egna beslut. Eller?
Hur som, jag låter dem hållas och varje gång de hör av sig lägger jag namnet på minnet. För det fina i kråksången är ju att det ändå är jag som har sista ordet. Och en sak är ju säker, ingen av mäklarna som lagt sig i knät på min sambo kommer vara den som säljer lägenheten.
Skratta bäst som skratta sist, hela vägen till banken.
Sara Lindström
GNESTAREPORTER sara.lindstrom@sn.se 0155-767 57