Träningstrenden som skapats bland oss ungdomar kan väl knappast ha undgått särskilt många. Gymmen och löpspåren är helt plötsligt fulla med yngre personer som är villiga att svettas. Och jag som själv älskar att träna mer än något annat viftar med båda tummarna upp till detta. För vad är inte härligare än att möta någon annan som också medvetet stigit upp extra tidigt för att hinna med ett träningspass innan skolan. Men samtidigt har det skapats en annan sida av den här trenden där jag anser att det har gått för långt. Det känns som att den faktiska träningen har hamnat lite i skymundan. För visso inte för alla, men för många. Konstigt nog känns det som att det inte längre är själva träningen som står i strålkastarljuset. Det känns som att kläder, skor och övrigt material blivit allt viktigare.
Det är klart att träningsutrustningen visserligen spelar en väldigt betydande roll. För det gör faktiskt skillnad om man har ett par rejäla löparskor med bra kvalité eller kläder som är anpassade till den aktivitet man ska utföra, och jag håller med om att det skapas en viss mersmak med en uppdatering i träningsgarderoben.
Men jag vill bara påminna oss alla om att det är själva träningen som räknas, inte det vi har på oss. Kan träningen för guds skull inte få stanna i den där bubblan där man inte behöver bry sig om hur man ser ut, där man kan fokusera på det man gör istället. Det måste åtminstone finnas en plats i vardagen där vi inte förväntas att vara så idealiska. För det är väl klart som sjutton att man börjar bry sig om vad man har på sig och hur man ser ut när gymmen förvandlas till en catwalk.