Mannen som gjorde en brevpress av sina testiklar. Hästen som föddes med människoansikte, hästen som åkte vattenskidor och klassikern om äkta maken Ralph som skällde på sin ut sin fru 1984 och därefter inte kunde stänga sin käft.
Ovanstående exempel är hämtade ur skämttidningen "En Ding Ding Värld" som gavs ut i Sverige mellan åren 1992 och 2000. Tidningen innehöll både artiklar om fenomen och kuriositeter samt helt fabricerade reportage. Var en artikel tryckt i färg fanns alltid en sanningshalt i texten medan de svartvita reportagen var helt påhittade.
Jag har ingen aning om varför tidningen lade ner år 2000, kanske fick den ge vika för Internets intåg i de svenska hemmen.
Numera kan man läsa exakt samma rubriker i nätupplagorna av våra kvällstidningar. Och på Facebook såklart. Knasig artikel = många klick. För det är klicken som de olika sajterna vill åt. Klicken genererar inkomster och på Internet finns stora pengar att tjäna.
När jag gick på semester tidigare i somras kom jag på att jag inte läst en bok under hela våren. I stället hade jag legat och hetssurfat mig till sömns på kvällarna genom att klicka på filmer som visar hur man tar på sig sina jeans utan att använda händerna, eller hur man kan blanda fredagsgrogg med sin grävmaskin. Sånt skit helt enkelt. Därför var det enormt välgörande att dra iväg utomlands och tvingas stänga av dataroamingen för att inte bli ruinerad. På de flesta ställen vi bodde fanns dessutom inget wifi. Det tog drygt en vecka innan jag öppnade en av de tre medhavda böckerna – visserligen en deckare, men jag har i alla fall läst en hel bok i sommar. Tyvärr ramlade jag tillbaka rätt snabbt i gamla vanor när vi kom hem igen.
Under onsdagen föreslog socialdemokraterna att alla svenska kommuner ska erbjuda gratis uppkoppling till trådlösa nätverk (wifi) på offentliga platser i hela landet, det är ju som bekant val snart. Först tyckte jag att det lät som en toppenidé – helt självklar såhär 2014. Samtidigt behövs platser där man kan få vara helt nedkopplad. Jag behöver det i alla fall.