Till helgen kommer människor runt om i vårt avlånga land att titta ut på sina fågelbord och räkna fåglar. Jag föreställer mig hur de sitter där i sina morgonrockar och fröjdas över alla färgklickar som likt små dunbollar studsar runt i trädgården.
Själv ska jag nog strunta i det där räknandet.
Varje år brukar jag hänga ut talgbollar i vår lilla lönn. De första åren med en viss förväntan: jag såg framför mig hur små gulliga småfåglar tacksamt pickade i sig maten. Nu är jag inte speciellt förväntansfull längre. De enda som verkar uppskatta mina omsorger är nämligen kajor – i ganska stora flockar.
När jag tittar ut genom fönstret möts jag inte av något gulligt färgglatt skådespel. I stället ser min lilla trädgård ut som en offerlund från vikingatiden, med svarta fåglar som hackar på offergåvor upphänga i ett träd. Känslan av att befinna sig i något slags skräcklandskap är i och för sig ganska häftig. Men att räkna kajor, och enbart kajor, känns så där.
Under tiden som jag väntar på att få se fina fåglar utanför mitt eget fönster tröstar jag mig med dagens SN. På sidan 19 finns det enormt vackra fågelbilder. Dessutom berättar vi mer om Sveriges ornitologiska förening och fågelräkningen.
NYHETSCHEF roger.sundberg@sn.se 0155-767 91