Har precis sett en makalös video på Facebook. Inte så konstigt kanske, man hittar allt möjligt och omöjligt där, men den här snuddar vid det lilla projekt som fotograf Sandra Nordin och jag tagit på oss i sommar. Att försöka beskriva hur man tränar hästar på olika sätt i tre av förbundets discipliner.
I ett fotbollslag behövs visserligen elva spelare i toppform för att vinna en match, men släng in ett djur i leken, som absolut inte kan beskriva hur han mår eller vad han vill göra i dag, så blir det något helt nytt.
Ridsporten är ganska unik på så sätt faktiskt. Samarbetet mellan djur och människa har alltid fascinerat mig. Så lite kan göra att en ryttare når toppen, och så lite kan göra att hen får börja om från början igen.
Det är ändå hästen som gör de vackra piruetterna på banan och hoppar över oxern som mäter 1.60. Det är ändå den som med hjälp av sin ryttare vågar att kasta sig över massiva stockar utan att veta vad som finns bakom.
Men för att återkoppla till den där videon. Jag vet egentligen inte hur hans träning sett ut, men Santí Serras uppvisning med en skimmel och en fux är något helt speciell. Inte nog med att han inte använder vare sig träns eller sadel, han får sina hästar att göra saker som egentligen helt går emot deras flyktintinkt.
Och det är vad det handla om, att bygga ett team där båda parterna litar blint på varandra. Det är så man når toppen, så man kanske får representera sitt land i ett OS.