I höstas hängde jag några veckor i Berlin. Det är nog precis helt rätt uttryckt. Berlin är staden att hänga i just nu om man vill försöka vara lite cool i gott sällskap. Eller ännu hellre bara trivas utan att försöka. Jag siktade in mig på det senaste. Jag hängde, jag trivdes. Ich war ein Berliner.
Och det coola Berlin då? Det visade sig vara ungefär som en svensk mellanstadieskola under 80- och 90-talen. De som såg ut som att de hade koll gick runt med Kånkenryggsäckar av känt svenskt friluftsmärke. En av grejerna vi hade tänkt göra var att spela rundpingis på en av de klubbar – eller snarare barer – som finns i staden.
Dr Pong fanns på önskelistan. Ryktet gick om att en av världens bästa spelare, Timo Boll, hade varit där och spelat. Dr Pong är ett ställe man är tvungen att ha just koll för att hitta.
Till sist, framåt nattkröken, såg vi de centimeterhöga bokstäverna på ett skyltfönster täckt med brunt papper. Där inne var det ungefär som vilket uppehållsrum som helst, om än något rökigare. Förr eller senare blir allting coolt. Även mellanstadiet modell svenskt 90-tal.