Jag kliver in i ett församlingshem i närheten av där jag bor. Framför mig ligger högar av papper i olika färger och framför dem representanter med världens leenden, för att fånga upp alla vilsna själar och leda dem på rätt väg. Jag går inåt i salen, står och pillar på de små lapparna för att sedan välja något som inte känns rätt, men mindre fel. Ett val som borde få mig att känna mig vuxen fick istället mig att känna mig som ett lågstadiebarn, helt oförstående av all byråkrati och högtradighet.
Till er som fortfarande inte förstått vad jag babblar om så är det kyrkovalet förra året – mitt livs första val. Någonting som är extremt relevant nu när det nalkas EU-val i krokarna. Missförstå mig inte, jag tycker val är helt fantastiskt. Det är helt underbart att alla landets medborgare får säga sitt, men ibland känns det som att vi förstahandsväljare förväntas veta exakt allt redan innan vi sätter foten i en vallokal.
Mitt första val var kanske ett ganska stort fiasko. Jag lyckades mot all förmodan inte hitta lapparna (de man kryssar i vilken kandidat man vill stötta) till partiet jag ville rösta på. Så jag ryckte till mig några lappar och gick bakom båsen. Helt ärligt förstod jag inte varför man ens gick in bakom ett bås då alla redan sett vilka lappar jag plockat på mig (visade senare att det finns en oskriven regel om att man ska ta med sig flera olika lappar för att vara mer anonym).
Ett val är ju det allra bästa sättet för mig att påverka hur politiken ska styras och hur våra skattepengar ska fördelas. Att rösta är verkligen superviktigt. Det spelar ingen roll hur lite du kan, hur ointresserad du är. För kom ihåg att om du inte gör din röst hörd ger du bort din makt till andra personer och andra partier som har helt skilda åsikter mot dig. Så rösta rösta rösta, men läs på innan och ta för guds skull inte fel lappar!
Sara Jändel