När barnen kan höra skillnad på vilken sorts bomb som smäller och hur långt bort den är, då börjar det bli dags att fundera på att sticka. Det är när döden börjar närma sig som beslutet växer att fly över havet trots att det kallas dödens resa. Det berättar Nawar Zriek, en journalistkollega från Syrien. På söndagenr var han med på Sunlight i Nyköping när gruppen Gränslöst mänskligt berättade om sin resa ner till flyktingkatastrofen på Lesbos.
Det var en lördag i början av november som Nawar och hans familj kom fram till Lesbos i gummibåt. Det var andra försöket, han hade nekat första erbjudandet om att åka över i en gummibåt med totalt 47 personer. Samma dag började fotograf Jens Alvin och jag förbereda oss på att lämna samma ö där vi hade följt gänget från Nyköping och Oxelösund.
Vi möttes inte då, den där lördagen på Lesbos, men av en händelse kom Nawar och hans familj till Nyköping och bodde tills för några veckor sedan på asylboendet på Tuna motell. Till skillnad från oss hade Nawar och hans familj en lång resa kvar. När han gick i land på Lesbos var han glad att vara framme. Först flera veckor senare när han kom till Svalsta insåg han att där, på Lesbos strand, hade resan bara börjat.
Mer om söndagens event kan du läsa här.