En ljusblå, hemmamålad träbyrå med små kvadratiska lådor. På väggen bredvid fanns en plansch – uppsatt med kludd så klart – med VM-bronslaget från 1994. Eller så föreställde den Roberto Baggio. Det var inget som jag brydde mig om att lägga på minnet. I alla fall inte då.
Jag slet så hårt i de runda knopparna att lådorna höll på att flyga i plastgolvet. En låda, två lådor, tre, fyra. Inget resultat. Jag som trodde att jag skulle vara först, för en gångs skull.
Farsan sa något i stil med: "Ta det lite lugnt nu, försök tänka lite." Med ett sötsug på jag-sveper-snart-en-tvåkilospåse-med-strösocker-nivå och tävlingen mot alla syskon i bakhuvudet var det lättare sagt än gjort. Jag höll på att börja grina, men tog mig samman, kollade den lilla papperslappen igen och började ränna runt i andra delar av huset. En lång fruktlös jakt följde.
Kort summering: Vi fick alltid leta efter påskägg på långfredagen. Farsan satte ihop flera ledtrådar till vart och ett av barnen. Den sista ledtråden ledde fram till ägget.
Har du sett någon av Saw-filmerna? Rebusarna och gåtorna i ledtrådarna låg alltid på den helvetiska nivån, minus den fysiska tortyren.
Jag gillade verkligen den där skattjakten. Men jag hade aldrig riktigt tålamod att sitta ner och tänka ordentligt. Jag ville ha godis – geléhallon, miniplopp, Dumle och allt annat gott. Och jag ville ha det direkt.
På den fronten har inte mycket förändrats. Jag älskar fortfarande sötsaker. Och jag är givetvis inte ensam. Totalt käkar vi svenskar upp 6 000 ton godis under påskhelgen. Sockersugna barn är tämligen oskyldiga.
– Vi kan inte skylla på att det är barnen som äter upp godiset. Det är vuxna människor som oförblommerat berättar hur de brukar äta upp ett kilo ur ungarnas påsar. Det tycker jag är osunt, säger André Persson, författare till boken Godis åt folket, till tidningen Expressen.
Godis = osunt. No shit.
Jag har inga stora pretentioner med den här krönikan. Men när trycket på att äta och leva rätt ökar – skönhetsideal, hälsa och allt det där, du vet – är det skönt att det finns en högtid då det mesta är tillåtet. Det räcker med att bekymra sig för extrakilona på magen de andra 51 och en halv veckorna på året.
Sedan är det inget krav att det ska ta en halv evighet att hitta sitt påskägg.
Var mitt låg den där gången?
I den ljusblå byrån, i den enda låda jag inte dragit ut.