Första gången det hände var på SMHI. Mitt första riktiga jobb bestod i att knappa in väderdata, fartygspositioner och tänkbara färdvägar över världshaven i ett system. Med några meteorologers hjälp kunde det ge fartygsbesättningar världen över specialsydda prognoser.
Redan när jag började stod det dock klart att arbetet mestadels skulle ersättas av datasystemet. Det knackades kod under tiden som jag gjorde jobbet manuellt och till slut tog maskinen över. Det handlade ju ändå mest om ren fakta som skulle in i systemet. Jag var dock inte ett dugg ledsen för det utan började på journalistskolan i stället.
Sommarjobbet på SMHI hade jag dessutom kvar. Att åka ut någon månad till en väderstation, titta på moln och andra väderfenomen, omvandla alltihop till en kod och sedan skicka den till Norrköping, var perfekt kombination av avkoppling och jobb. Men automatstationerna hade redan gjort sitt intåg och sedan hade det hänt igen. För andra gången blev jag ersatt av en maskin. Optiska sensorer kan känna igen moln, men hade, åtminstone på den tiden, svårare att förstå vad det var för väder. Jag har sett en automatstation rapportera in sandstorm – mitt i vintern.
Nu har journalistrobotar börjat användas. På Sala Allehanda har algoritmen Rosalinda börjat skriva enklare sportnotiser. Ingen stor litteratur, men jag förutsätter att Rosalina har ett gäng kodknackare som lär henne mer och mer för varje dag.
Men kan en algoritm skriva en krönika om att bli utkonkurrerad av en annan algoritm?
REPORTER
0155-767 97