Värme. Större delen av året handlar det om att ta vara på den. Välja den soliga vägen hem, vara ute mitt på dagen och vara startklar för att ge sig ut så fort molnen skingras. Folk tilläggsisolerar både huset och kroppen, lager på lager och upphuggen ved i prydliga travar.
Så vänds allt över ända. En kort tid under sommaren gäller upp och nedvända världen för att inte få värmeslag eller solsting.
Det blev aldrig så tydligt som när jag besökte Wien för några somrar sedan. Det var värmerekord i Österrike – stenen i de gamla skrytbyggena hade fått upp värmen – och behöll den. Efter en kortare förvirring kunde jag ändå börja anpassa mig. Välja skuggsidan av gatan, vänta under ett träd på att det skulle bli grön gubbe och hålla mig inne under de varmaste timmarna. Jag duschade huvudet under vattenkranar jag hittade i parkerna, tog vägen igenom luftkonditionerade affärer och drog ned rullgardinerna för solsidans fönster.
Till slut tog jag tåget till den närmsta alptoppen, krängde på mig ryggsäcken och började knata uppförsbacke – 30 graders lutning tillsammans med ytterligare några grader varmt. Men till slut, framåt kvällningen på 1 800 meters höjd, överaskades jag av en ovan känsla. Jag började frysa – och ibland är det faktiskt inte så dumt.
peter.alexis@sn.se 0155-767 97