Historien har ju gång på gång visat att du står dig själv närmast, och att det ingår i din personlighet att framstå som totalt historielös. För det är långt från första gången mänskligheten blir tagen på sängen. Jag kan ta ett exempel: 1980 var det val i USA. Tilltron till det politiska systemet var enormt försvagat, den amerikanska stadsbudgeten i kraftig obalans, så man valde helt enkelt en gammal B-filmsskådis vid namn Ronald.
Förenklat gick Ronald gick till val med löften om skattesänkningar och jobb till alla. Han ville dessutom bekämpa kommunismen som då, på 80-talet, framstod som det värsta hotet mot Amerika. Hur som helst ledde hans utrikespolitik till att Kalla kriget fick ett slut, på kuppen blev han dessutom polare med Sovjetunionens president Gorbatjov. Det här var ju otippat bra, för med murens fall föddes globaliseringen med ökad rörelsefrihet. Handelsavtal och partnerskaps ingicks, den nya öppenhet skulle leda till både världsfred och en rättvisare värld för dig och för alla andra som bor på planeten. Men som den mänsklighet du är står du dig själv närmast. Kanske klarade du inte av den frihet som en mer gränslös värld innebar. För med friheten kom också ett stort ansvar för alla dem som ingick i dealen. Och nu står du där och vill åter bygga upp de murar som revs.
Kära Mänsklighet. Kanske är du, trots att du begåvats med djurrikets största hjärna, inte så smart som du tror. Du hade ett guldläge att bevisa att du egentligen är civiliserad, men vek ner dig. Nu kan vi bara hoppas att Donald gör en Ronald och visar att han trots allt är mänsklig, annars kan vi räkna med murar både här och där.
KULTUR- OCH NÖJESREDAKTÖR
0155-767 25