Ibland funderar jag över hur liten jag var när jag var i sjuårsåldern. Var jag bara typ tre decimeter lång? Nä, så kan det ju naturligtvis inte ha varit.
I stället måste min barndoms snövallar ha varit mycket större än de som nutidens vintrar bjuder på. Som jag minns det var snövallarna potentiella slott för mig och mina lekkamrater. Utrustade med plastspadar grävde vi ut snöhögarna så att vi kunde stå upprätta i isiga salar som förbands av ganska trånga gångar.
När jag tittar på nutidens snövallar så känns de i jämförelse väldigt pluttiga. Den sjuåring som känner att dessa kan förvandlas till ett slott måste vara väldigt kort – ja, typ tre decimeter.
Vad har orsakat dessa förkrympta snöhögar? Är det växthuseffekten? Eller har transportstyrelsen gått ut med nya direktiv, som förbjuder snöhögar över en viss höjd (för att förhindra livsfarliga lekar)? För inte kan det väl vara mitt minne som sviker mig?
Så där vandrar mina tankar när jag läser om att en Vrenabo har lyckats fånga vad som ser ut som den här säsongens första blötsnö på film.
Det är med skräckblandad förtjusning som jag tittar på de vita prickarna som dansar runt framför kameralinsen. En isande fasa inför blötsnö och mörker. En kittlande förväntan inför möjligheten att bygga ett slott av is.
Kolla förresten på filmen själv. Den finns här på sn.se!