Rusning på Göteborgs centralstation. En kupad handflata sträcks fram, en tjejröst säger något otydligt. Jag fäster blicken i golvet, ser ett par silvriga ballerinaskor och hastar mot ett snabbtåg. Mumlar, sorry, no cash.
Promenerar senare genom Stockholm. I stekhet eftermiddagssol flanerar turisterna i vägen för smartphonesurrande klackar. Mot en svart vägg sitter en man i alldeles
för varma kläder. Han för handen mot munnen. Ber med ögonen. Ett par tysta mynt mot tyget i en smutsig mössa.
Jag skulle kunna skriva något jävligt sorgligt. Något om nästan ofattbart fattiga rumänska byar, om stenskjul utan pengar. Utan mat. Utan läkarvård.
Eller så kan jag sväva ut om min nya lägenhet. Vitt retrokök, balkong, utsikt mot skogen. Två trappor upp, men det får man ju ta. Surfar nya vitvaror, man måste unna sig. Sippar på ett glas färskpressad juice. Streamar en ny låt.
När jag var liten brukade mina föräldrar packa fika i en ryggsäck. Mamma blandade hackad mjölkchoklad med mandel och russin, pappa gjorde hembakta mackor med vår lagrade favoritost. De hällde saft i flaskor och stannade vid en rastplats. Ibland, kanske när det var kallt, fikade vi inne i bilen. Jag hatade familjens sörplande och pös av ilska över att vi inte köpte fika på haket intill, som alla andra.
Mamma och pappa bäddade ner mig och lillebrorsan i bagageluckan. Vi vaggades av asfaltens ojämnheter när den gula lilla bilen körde norrut, in i ljusa sommarnätter, hem till barndomsbygden.
Vad visste väl jag om en president som hette Ceausescu och om kommunistregimer? Eller att det bodde andra småtjejer 300 mil från mig, småtjejer med en helt annan framtid? Småtjejer som hade älskat att fika i bilen.
Klick. Skickar vidare en tweet om vinnaren i ett cykellopp, scrollar förbi ett par solnedgångar och bokar hotell i Los Angeles. Och just ja, ska ju ringa mormor. Hon fick hjärtinfarkt i vintras och har legat månader på sjukhus. Hade aldrig överlevt utan högteknologisk utrustning och övervakning dygnet runt.
Jag tänker på silvriga ballerinaskor. Har hon en mormor? Mamma? Dotter? Vad vaggar henne till sömns?
Bjuder en kompis på en glass. Tjugo spänn hit eller dit. Vi pratar om sambos som tänder lamporna när vi ska sova. Suck.
Jag skulle kunna skriva om silvriga ballerinaskor. Om att tvingas över gränser
för att överleva eller om att inte ens kunna drömma om ett kylskåp med ismaskin. Eller bara att det romska ordet rom betyder människa.