Ibland kan vi läsa om vilket förskräckligt kravsamhälle vi lever i. Och det är givetvis sant – det ställs mycket krav på medborgarna i ett modernt samhälle. Men varje individ har själv möjlighet att selektera bland alla krav och välja dem som hen tycker är något att bry sig om. De resterande struntar man högtidligt i.
Det har givetvis med värderingar att göra: vad är absolut viktigast och vad spelar nästan ingen roll? Vi kan alltså välja vilken typ av krav vi ska bry oss om och hur de ska mötas.
I vissa sammanhang kan man rent av uppleva att kraven är för små eller otydliga eller omotiverade. Som gammal lärare tycker jag att kraven på eleverna i mångt och mycket sänkts för långt – det verkar vara lite av "roliga timmen" för jämnan.
För egentligen är det så här med krav – i allmänhet: Om jag ställer krav på en person – elev, kollega, granne etcetera – så signalerar jag att jag tror att hen kan. Jag ställer krav på en person därför att jag vet att hen kan om hen fokuserar på uppgiften.
Om jag å andra sidan tydligt visar att jag inte bryr mig om huruvida man löser en uppgift, om man kommer i mål med ett uppdrag eller inte, då visar jag bristande förtroende till vederbörandes förmåga.
Om en lärare ger en elev en uppgift eller en chef ger en medarbetare en uppgift med kommentaren att "det gör inget om du aldrig blir klar", då är det respektlöst och ett sätt att förminska en person.
Så, att ställa krav betyder egentligen att "jag kräver det här av dig därför att jag vet att du kan om du vill". På motsatt sätt betyder att inte ställa krav att jag inte tror dig om att klara uppdraget.
När man sätter in det här med krav i ett lärande-sammanhang säger man att kraven ska vara intentionella. Det vill säga att studenten/eleven ska förstå varför kraven ställs och hur de hänger ihop med världen utanför skolan.
För motivationen är det viktigt att eleverna förstår varför de måste klara en uppgift och hur kraven hänger ihop med verkligheten. Och framtiden.
Vi lever i ett kravfyllt samhälle, men väl utformade och förklarade krav ska vi ta som en komplimang. Det är någon tror på oss och visar oss förtroende!
Tommy
Jansson