Kärleken till min hemort

Krönika2015-09-09 16:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag kommer från den plats som ofta är omdebatterad och omtalad – inte sällan på ett felaktigt och negativt sätt. Majoriteten av oss som bor i Brandkärr kan inte relatera till den ensidiga bild som media rapporterat om. Kriminalitet och hög arbetslöshet är element som finns och läggs märke till, men bilden förstoras ofta upp och förvärras. I vissa medier känns det nästan som upplagor spelar större roll än rättvis nyhetsförmedling. 

Är det verkligen så konstigt att ungdomar dras till kriminella kretsar med tanke på dagens samhälle? Möjligheten att ändra på sina förutsättningar är små om inga alls. Men vet du vad – det händer.

Varför lyfter aldrig någon fram det positiva i orten? Om de vuxna och hela organisationer och föreningar som jobbar mot kriminalitet och arbetslöshet. Till exempel Somaliska föreningen, som jobbar med ungdomar och försöker erbjuda sysselsättning genom fritidsgården. Det hålls möten regelbundet med både ungdomar och föräldrar.

Varför talas det sällan om Verdandi som samlar orten genom att bland annat arrangera Brandkärrscupen, som pågått även i sommar – där många deltar i varierande åldrar, från barn och ungdomar till vuxna. Cupen avslutas samtidigt som sommarlovet med en finaldag där medaljer och fina priser delas ut.

Varför talas det aldrig om den fina gemenskapen? Alla ställer alltid upp för varandra och visar solidaritet. Det finns mer medmänsklighet här än vad som visas. Man träffar alltid någon man känner när man lämnar lägenheten. Man går inte bara förbi varandra.

Det mångkulturella samhället skapar vänner som blir till familj från många olika länder. Vi skänker varandra glädje och skratt. Jag har fått intressanta perspektiv på saker jag annars kanske aldrig skulle kunna förstå. Jag känner mig trygg här. Det har jag alltid gjort. För de som tvivlar på mina ord är det fritt fram att göra ett besök på orten. I Brandkärr är alla välkomna!

Ilham Abdi

Läs mer om