Minns ni Johan Öberg, killen som för två veckor sedan arrangerade CP-blues på Slakthuset i Nyköping, dit han bjudit in en rad kända svenska bluesartister för en helkväll med jamsessions och tung blues? Vill ni veta hur det gick? Jo, förutom den närmaste familjen, kom en person. En alltså.
När han berättade det här för mig för några dagar sedan fick jag en jätteklump i magen. Inte bara för att Nyköpingspubliken åter svek ett fint arrangemang, utan även för att Johan, som föddes med en svår cp-skada, redan är i underläge.
Johan har ingen aning om att jag skriver det här just nu, och jag hoppas att han förlåter mig. För trots att det var en rad felaktiga beslut av sjukhuspersonalen på Nyköpings lasarett som för 25 år resulterade i att Johan drabbades av allvarligt syrebrist, med cp-skadan som följd, vill Johan Öberg inte framställas som något offer för att väcka folks medlidande. Dessutom har han redan ringat in orsaken till att folk inte kom, nämligen alkohol. Slakthuset är drogfritt, att arrangera en konsert en varm lördagskväll i slutet av augusti är med andra ord dömt att misslyckas.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att kanske var just konceptet cp-blues som gjorde att folk tvekade. I en tid när vi ställer upp för varandra som aldrig förr, med cancergalor, världens barngalor och festivaler för mångfald och tolerans, kunde vi ha avsatt några timmar en lördagskväll för en jävligt begåvad killes skull. Jag hoppas Nyköpingsborna ger Johan en ärlig chans till.