Det var hösten efter studenten och jag skulle åka till Irland för att lära mig allt det där som en missat under nio års engelskalektioner i skolan. Små vardagsuttryck som cereals, tea och hoover. Och annat stort.
Min värdmamma plockade upp mig i taxi från flygbussen eftersom hennes egen bil var på verkstad. Det var sent på kvällen och hon visade mig till mitt lilla rum med utsikt över Sligobukten.
Jag skulle precis somna när ett vilt party brakade i gång på nedervåningen. Höga röster, klirrande glas och garv. Skulle jag tassa ned och joina festen? Nej knappast.
Nästa dag när värdmamman skulle skjutsa ner mig till stan visade det sig att bilen fungerade utmärkt. Och några dagar senare när vi hade blivit lite tajtare kom det fram att den där första kvällen var det inga mindre än killarna i pojkbandet Westlife som hade festat loss nere i köket.
Det var mitt närmaste möte med ett pojkband.
Pojkband skulle prägla månaderna på den irländska västkusten. Värdpappan skrålade gärna med i Backstreet boys-låtarna som gick på högsta volym när han kom hem från jobbet och på MTV snurrade Boyzonevideor och dess kloner. Samtidigt hade Robbie Williams lämnat Take That sedan länge och NKOTB var helt borta ur leken. Det var väl redan början på slutet för många av nittiotalspojkbanden.
Därför kommer jag ta fram skämskudden i morrn när premiäravsnittet av fyrans nya komediserie Boy machine sätter igång. Med en nypa nostalgi kommer jag följa när "Sveriges största pojkband" återförenas.
Oavsett om programmet blir en flipp eller flopp är videon till första singeln Who Beeped U (Last Night) ett träffsäkert tidsdokument för alla som var tonåringar på 90-talet.
Anna-Karin Lampou
REPORTER anna-karin.lampou@sn.se 0155-25 68 15