När jag vill fördriva tid spelar jag ett spel på min mobil. Ibland tänker jag "shit så slösigt det är, jag borde göra något vettigare med min dyrbara livstid" och skäms lite.
Nå, drar man det hela till sin nihilistiska spets är ju allt meningslöst, om man så vill. Vare sig man virkar eller komponerar en flöjtkonsert.
Och vad är det som säger att just att dutta på mobilen är mindre meningsfullt än att sparka på en boll eller lägga en patiens? Att göra meningslösa saker är vila för hjärnan. Och med tanke på hur mycket folk gnetat borde vi egentligen vara tacksamma för alla stunder vi lättjefullt kan sprätta iväg i stället för att hämta vatten i en hink, slakta en gris eller tvätta smutskläder i en isvak.
Apropå patiens förresten så finns det ett tidsfördriv som min man introducerade mig för när vi besökte hans släkts stuga i Sandviken. Man tar helt enkelt en kortlek, och räknar: ess, två, tre, fyra, upp till kung, samtidigt som man lägger ner ett kort på bordet i taget. Kommer samma kort som man just säger upp, får man börja om. Målet är att gå igenom hela kortleken.
Jag riktigt längtar efter att byta mobilmeningslösheten mot korträkningen. Och något val har jag väl egentligen inte. Täckningen är sisådär där uppe.