Okej, tänk er följande scenario.
En snubbe sitter i en tv-soffa. Han är egentligen bara känd för två saker: att vara provokativ och de provokativa kvinnor han är/har varit ihop med.
Nu säger han att tjockisar är äckliga, och en hätsk debatt följer. Tv-programmet handlar om kroppsideal, och snubben i fråga är inbjuden för att provocera, så det är egentligen inte så konstigt att det är detta som händer.
Internet reser sig som på givet kommando. Helt vanliga killar lägger upp kalsongbilder av sig själva på Facebook för att visa att de är stolta över hur de ser ut. Starkt! På Instagram finns också ett gäng personer, varav många med tiotusentals följare, som gjort det till sin grej att exponera sina kroppar på ett sätt som utstrålar kärlek och glädje. "Kroppspositivism" kallas motrörelsen. Nästan alla bekännare är män.
Så. Byt nu ut snubbe mot brud, kvinna mot man, kalsonger mot trosor. Plötsligt känns det inte som fiktion längre.
Kroppspositivism är fint, jag säger inget annat. Men det kan vara värt att reflektera över varför det bara är hälften av befolkningen som över huvud taget måste förhålla sig till begreppet.
Kroppen är en kropp, liksom. Kan den inte bara få vara det?
Hanna Svensson
TROSA- OCH KULTURREPORTER hanna.svensson@sn.se 0155-767 28