– Jag har en äcklig matlåda.
Boom! Lunchen var uppenbart förstörd. Jag tror att vi alla varit där. Ambitiösa tar vi med oss matlåda nästintill varenda dag. Ibland, när planeterna inte står i linje eller när man tappar en kryddburk i grytan kanske när man lagat något nytt så blir det... äckligt helt enkelt. Eller när ens partner provar ett nytt recept som är alldeles för revolutionerande för ens hösttrötta smaklökar. Det kan till och med räcka med en förälder som glatt skickar med en låda som visar sig innehålla valfri inälvsmat. (Man får tycka om inälvsmat - men jag personligen är inget större fan av det.) När matlådan inte är god så blir lunchen inte lika härlig, men ingen vill väl slänga mat? Vi suckar åt överstekta korvar, sladdrig pasta och vattnig sås, men vi slevar i oss. För att få en rast men också för att hålla blodsockret i schack. Men när vi väl glömmer matlådan, då blir det dålig stämning.
För vi har nog alla gjort det, glömt matlådan på diskbänken eller i hallen. Oftast är det sån där dagar då man känner från början att man kanske inte borde ha klivit upp ur sängen. Jag själv har otaliga sådana matlådeincidenter i bagaget men en har etsat sig fast lite extra. Det var förra vintern. Min kropp var på väg in i vinterdvala. Jag såg väl ungefär lika långt som en mullvad - trots nya glasögon. (jag såg nog lite ut som en liten mullvad också med mina kisande ögon.) Lite lätt frusen satte jag mig i bilen men hann i trötthetstöcknet tänka till och inse att jag glömt matlådan. Jag gick in och hämtade matlådan som var i kylen. Åkte mina två mil till jobbet. När jag precis skulle ställa in lådan i det illaluktande kylskåpet insåg jag en sak.
Jag hade inte tagit matlådan. Jag hade tagit smörpaketet.