Efter fyra veckors semester och lojt tidningsläsande minns jag egentligen bara en text riktigt väl. Och det är min kära kollega Lasse Ringdahls bassning till flertalet av Nyköpings alla cyklister som enligt Ringdahl beter sig som om de var med i upploppet av Tour de France – utan några som helst skyldigheter mot sina medtrafikanter.
Det finns få saker som rör upp känslor så mycket som texter om bilister och cyklister. Men då jag det senaste året levt med cykeln som transportmedel skulle jag vilja gå i polemik mot min kära kollega.
Generellt är det något av ett självmordsuppdrag att ta sig fram som cyklist i Nyköping. Är det inte surgubbar som till varje pris måste följa högerregeln, oavsett om det kommer mötande trafik från motsatt riktning, med påföljd att det blir allmänt trafikkaos i vägkorsningen – så är det någon fotgängare som kliver rakt ut i gatan, utan att se sig för alls. Hundägare ska vi över huvud taget inte prata om. Eller jo. Varje dag ser jag hundägare på cykelbanorna med vovven i löplina och noll koll på att det kommer en cyklist på cykelbanan. Påföljden blir att man som cyklist måste tvärnita för att inte vurpa över kopplet.
Återkommande är även alla bilister som vägrar att stanna vid övergångstället, fast man som bilist måste ge företräde för cyklister som kommer på cykelbanor som korsar väg. För att inte tala om alla bilister som vägrar hålla ut den en och en halv meter från cyklisten som lagen föreskriver.
Jag skulle kunna rada upp ytterligare exempel på hur utsatt man är som cyklist. Men nu är jag ju som tur är inte lagd åt surgubbehållet ...
KULTURREDAKTÖR jenny.palmqvist@sn.se 0155-767 25