Gänget bestod av ungefär 20 personer, de flesta män i 20-årsåldern. På vardagarna drog de mest omkring på byn, på helgerna drack de hembränt och slogs med gäng från andra byar på den skånska landsorten. Det där sättet att leva sågs inte med blida ögon av den mer etablerade befolkningen i byn, utan bönderna och arbetarna förbannade gängets slapphet och deras störiga attityd.
Allt förändrades den dagen en man och en kvinna flyttade till byn. De började konkurrera med gänget på marknaden för hembränt. Det blev naturligtvis ett väldans liv. I den oro som följde slöt den övriga befolkningen upp bakom gänget – utbölingarna skulle helt enkelt ut. Efter några veckor lyckades byborna. Paret tvingades fly för sina liv. Kvar fanns bara ruinerna av parets hus, nedbränt av en befolkning som format ett medborgargarde och gått till attack med facklor och stenar.
Jag skrev detaljerat om händelserna i den lilla skånska sommaridyllen för Brottsförebyggande rådets räkning. Det har gått över 20 år sedan dess. Men nu när jag läser om den högerextrema gruppen Soldiers of Odin, vaknar minnet till liv. En genväg till gemenskap är att identifiera en gemensam fiende.