Få musiktävlingar innehåller lika många utsvängda beståndsdelar som Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Det är kvinnor eller män i paljettklänningar, hamsterhjul, Dracula, monster som rockar loss "Halleluja", tvillingarna Jedwards hårresande axelvaddar på studs, avslitet löshår i eufori. Och smaken är precis som Sean Banan med sitt uttryck "Rumpa" hade demonstrerat det: Delad.
Vi buar, applåderar, skrattar och brister ut i gemensam allsång. Och för familjesämjans skull får barnen låna telefonen och rösta flera gånger på alla sina favoriter. Demokrati får ett ansikte framför TV-soffan. Alla har plötsligt en åsikt, även om de går isär. Till och med de som inte tittar har en röst. Men hela Sverige är däremot enat.
"Vinner vi?" Är frågan på allas läppar vid påfyllningen av diverse proviant.
Och visst trägen vinner. Men innan "Vi vinner" har vi tragglat oss igenom fyra deltävlingar, en Andra chansen, en nationell final, ett x-antal omröstningsomgångar, snabbrepriser och två semifinaler innan vi når slutfinalen Eurovision Song Contest.
Då kommer programledarna uppmana folk till att göra sin röst hörd med: "Europe start voting Now." Att rösta är inte alls krångligt. "Det enda ni behöver för att rösta är en telefon och en åsikt" sägs det. 3,60 kronor kostar ett samtal + eventuell trafikavgift.
Snart stundar ett annat val i Europa. Totalt röstade 3,2 miljoner svenskar i det senaste EU-valet år 2009. Alltså 45,5 procent jämfört med de 84,6 procent som röstade i riksdagsvalet 2010.
Förra året när Melodifestivalen slog rekord med 21 785 000 tittare, inkom sammanlagt 4 222 162 telefonröster och 7,4 miljoner kronor skänktes till Radiohjälpen. Denna jämförelse kan vara en fjärt i rymden. Men jag hoppas ni fattar poängen oavsett vad ni tuggar på medan ni lyssnar och hejar på Sanna Nielsen imorgon ikväll. Och att inte gå att rösta är i alla fall inget man kan "Undo."