Några av mina allra starkaste minnen som barn är inte ens mina egna. Det är historier jag hört, som berättats för mig, om och om igen. Det handlar om kor. Så här är det. Under hela min mammas uppväxt, och under min och mina syskons också, så hyrde mina morföräldrar en sommarstuga. På ängen precis nedanför huset, där vi och våra kusiner lekte sommardagarna i ända, gick det kor när min mor var barn. Och de här korna finns det mycket historier om.
För att komma ner till badstranden var mamma och hennes bundsförvanter tvungna att gå igenom kohagen. Något som så klart måste ha varit väldigt spännande. I min värld kryllade det av kor i denna hage, som vid närmare eftertanke nog var rätt liten. I alla fall. Det hände att en ko eller två smet. Om det var i samband med att ett gäng ungar gick igenom hagen och kanske lite slarvigt stängde samma hage efter sig, ja det förtäljer inte historien. Men då och då slank en ko eller två ut. Och när de gjorde detta så sökte sig de behornade rackarna ner till stranden, för att som av en händelse hitta några i solen torkande baddräkter att smaska på. Min mamma förlorade säkert ett par tre stycken badkostymer till glupska kossor. Ett annat hyss korna hade för sig var att simma över sjön. Av någon anledning verkade gräset grönare på andra sidan.
Men när jag dök upp i världen var dessa mytomspunna kor sedan länge borta. Kvar fanns bara ladan där de en gång huserade. Längst in i ett hörn, i det för spänningens skull mest mörka hörnet, stod en gång tjuren. Jag vill minnas att denna tjur var omtalad som snäll, men eftersom det i tjurens box var ett stort, svart hål var jag som barn rätt övertygad om att den där tjuren kunde komma tillbaka från de sälla jaktmarkerna när som helst om man inte passade sig.
Jag kan varje detalj av de här historierna. Jag ser hur korna flyger ner för backen till stranden. När jag själv satte nosen mot baddräktstyget så ser jag hur kossorna står där och smaskar. När jag hörde en annan ko stå på andra sidan av samma sjö och råma tänker jag hur mina kor simmar över sjön i jakten på lycka. Och jag vet oväsendet när den snälle tjuren sparkade upp hålet i sin box.
Jag har hört de här historierna, jag kan inte ens gissa hur många gånger. De finns där glasklart i mitt huvud, trots att jag aldrig varit i närheten av just deras fuktiga mular. Som barn var det här den perfekta historien, spänning, djur och hyss. Allt i ett. Härintill kan ni läsa en annan bra historia med ett gäng kor i huvudrollen. Om de ibland käkade en bikini eller två låter sig dock vara osagt.