Nerförsbacke utan satan

KRÖNIKA2016-09-08 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Två redaktionsbilar finns det och den här tisdagen finns det exakt ingen på parkeringsplatsen här på innergården.

"Merde", tänker jag (inte, men något i den andemeningen i alla fall) och springer upp och hämtar nyckeln till en av redaktionens cyklar i stället.

Nu kommer jag att bli sen. Jag ska möta 92-åriga Thore i Brandkärr som gett ut sin första bok, jag ska vara där om sju minuter och även fast viljan är god och flåset helt okej är det nog ett drömscenario att jag kommer i tid.

Dessutom står Thore och väntar på mig vid en parkeringsplats som han har ett parkeringskort till. Jag ringer, men han har redan gått från hemmet.

En svordom per tramptag blir det, och i den långa backen som Stockholmsvägen utgör undrar jag varför det heter Brandkärr, det borde heta Branduppförvärldenslängstasatansbacke i stället.

Lagom löddrig stannar jag med en sladd framför Thore.

– Vilken liten bil du har, säger han med ett skratt. Jag ber om ursäkt och får en.

Och sedan berättar han om sin bok och om sitt liv. Det finns så mycket att berätta att jag nog kommer att få arbeta på artikeln ett tag, men om en eller ett par veckor får du läsa om honom.

På vägen tillbaka till redaktionen är det nerförsbacke. Brandnerförvärldenslängstabacke, utan satan den här gången.

PERSONLIGTREDAKTÖR maja.edso@sn.se 0155-25 68 16

Läs mer om