Proffsboxning kan vara en fin elitidrott

Nyköping står inför sin tredje proffsboxningsgala. I dag diskuteras huvudskador i boxning och MMA över tre hela sidor.

KRÖNIKA2016-11-09 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det får inte bli någon lång match i Rosvalla med så dålig ringdomare som när tuffe sydafrikanen Ryno Liebenberg upptäckte att han fick skalla Erik Skoglund utan varningar. Det var otäcka scener på Hovet när till och med domarprotokollet blev nedblodat. Skillnaden mellan den sista minuten-inkallade svensken och en skicklig amerikan, som dömde en av Rosvallamatcherna, beskriver hur viktig säkerheten är.

Skoglund har i match två till tio krossat ett par usla motståndare; när det gäller jämna matchningar från början har proffsboxningen mycket att lära av MMA. Kampsportsdelegationen är bra, men den måste effektiviseras. Då kan även korta proffsmatcher kollas. I proffs-MMA vill jag helt ha bort brutala saker som slag med armbågarna – till och med i golvläge.

Boxning är en av ursprungssporterna och för mig är två gånger Ingemar våra största idrottare genom tiderna: Stenmark och Johansson. Huvudskadorna då? Jag har sett många fula tacklingar mot huvudet, varav två har gett hjärnskakningar, i Gripens höst i hockeytvåan. Nu premieras slag mot huvudet i boxning och MMA medan man riskerar att bli avstängd i andra tuffa sporter. Det förstnämnda är ett problem. Jag förstår heller inte varför man måste ha så tunna matchhandskar när det blir så bra sparringronder med tjocka.

Men jag kommer inte ropa på förbud för MMA eller proffsboxning. Skoglund är en bra förebild för boxningssporten och en av 2000-talets bästa lokala elitidrottare. Boxning kan vara som schack. I vår blir en extremt målmedveten analytiker från Nyköping världsmästare om han bara får med sig 80–90 procent av briljansen från sparringen upp i matchringen...

Läs mer om