Hunden är fullständigt ovetande om vilka konsekvenserna kan bli om fästingen får sitta kvar och suga blod samtidigt som den sprutar in sitt svagt bedövande gift.
En hund kan drabbas av borrelia, som kan leda till hälta eller till och med till döden.
Borrelia går inte att vaccinera sig mot, men bota med hjälp av antibiotika.
Av någon outgrundlig anledning så utvecklar inte hundar TBE, det fruktade fästingviruset.
Sören Wilhelmsson är ett exempel på hur TBE-viruset kan slå ut en människa nästan helt. Han som spelade tennis, golf och var aktiv tvingas nu leva sitt liv i rullstol och med assistenter dygnet runt.
Detta på grund av ett bara några millimeter litet svart kryp, som i bland kan vara svårt att upptäcka med blotta ögat.
Han eller hans fru Helena Wilhelmsson kan inte minnas att han ens hade en fästing på sig. Men att det var TBE som gjorde honom så sjuk är hundraprocentigt klarlagt.
Han var på Åland när han insjuknade. Det var i slutet av 1990-talet. Jag minns också hur hysteriskt det var när man trodde att i stort sett varje fästingbett var detsamma som att man skulle insjukna.
Men var fanns den hysterin när jag var liten grabb och spenderade timmar i skogen, dagar och veckor i skärgården?
Lika lite hörde jag talas om att man kunde få hudcancer om man vistades för länge och för mycket i solen. Vi som om somrarna mest sprang omkring i badbyxor och shorts.
Morfar som var gammal sjökapten hade en hud som om han kom från Västindien. Varför sa ingen åt honom att han kunde få hudcancer?
Det är inte lätt alla gånger att vara människa. Många är i dag upplysta och informerade om vad som kan hända och vilka konsekvenser det kan få.
Dock; det är ju bara ett fåtal som drabbas.
Men vad hjälper det Sören Wilhelmsson och hans anhöriga att bara ett fåtal drabbas. En liten fästing på några millimeter kan göra att livet tvärvänder helt.