Mitt efternamn består av fyra bokstäver, men trots det blir det ofta fel. E-D-S-Ö. Varken mer eller mindre. Men folk vill gärna lägga till några bokstäver. Följande svar är i princip standard när jag presenterar mig i telefon.
– Sa du Edström?
Nepp, jag sa inte Edström.
– Sa du Edsjö?
Nej, inte heller Edsjö är mitt namn.
Ibland bokstaverar jag, säger; "ja, det är alltså fyra bokstäver, E-D-S-Ö, Erik, Daniel, Simon, Olof".
– Sa du Edsås?
Men nu måste du väl ändå skämta? Sås!?
Att få mitt namn felstavat eller feluppfattat är helt enkelt en milt irriterande del av min vardag. Men jag vet ju att folk inte gör det med flit. Och jag tänker att det måste vara värre med namn som är mer unika, eller har en annorlunda stavning – att en då oftare blir utsatt för fel och missförstånd.
Och ibland händer det – plötsligt får jag se en helt ny felstavning som jag aldrig sett förut.
Det var precis vad som hände mig förra veckan. Det plingade till i mailkorgen, och kollegan skickade vidare ett mail som avsändaren ville få skickat till "Maja Edsol".
Håhåjaja. Det är i alla fall rätt rart med sol.