Det gemensamma med flera av exemplen i artikeln om förskolan som publicerats här intill är att personerna vill vara anonyma. Något som i sig är helt i sin ordning. Vill man uttala sig anonymt i en tidning har man meddelarskydd. Är man som i det här fallet anställd av en kommun är det dessutom ett lagbrott av arbetsgivaren om de skulle efterforska källan.
Men samtidigt går det inte att bortse från att det är ett problem att människor är rädda för vad som ska hända om de står öppet för sina åsikter. Speciellt när det handlar om en arbetsplats – och vardagen för små barn.
Föräldern som vill starta föräldraupproret hänvisar till att hon inte vill hänga ut förskolan och lärarna i fråga.
– Tyvärr var det som jag misstänkte inte populärt hos förskolan så jag måste fortsätta med min anonyma insändare. Man är orolig för repressalier och att verka gnällig, säger hon.
En pedagog beskriver sitt val på ett liknande sätt.
– Jag vill inte ha mitt namn publicerat eftersom jag misstänker att min arbetssituation kan påverkas negativt av det, men nu vill jag ändå delge er mina tankar, skriver hon.
Divisionschefen på barn utbildning kultur, Anna Thörn, har fått frågan om personalen har fog för sin oro för repressalier och svarade "naturligtvis är svaret att ingen behöver känna oro för det".